Historik

ormskart.jpg

Ormsös första bosättare var troligen svenskar som kom från de svenska områdena i Finland. Man kan anta att de steg iland på ön någon gång under av 1200 - talet. När bosättningen av ön väl kommit igång uppstod behovet av en kyrka och församling. Vid utgrävningarna 1988 hittades rester av virke som med största sannolikhet härrör från den allra första kyrkan. Församlingen fick namnet "Sankt Olai" efter Olav den helige, kung av Norge 1015 -1028.

Kyrkan placerades på en noga utvald plats. Nästan på den exakta medelpunkten av de tretton ursprungliga byarna, på öns högsta punkt, mellan den östra och den västra delen. Den blev då samtidigt ett viktigt sjömärke, eftersom den syntes långt ute på havet. Vid den här tiden kunde man ta sig nästan ända fram till kyrkan vattenvägen genom Prästviken.

Några notiser ur S:t Olai kyrka och församlings historia

1219             Grundläggs en kyrka enligt en muntlig tradition som nedtecknades vid kyrkovisitationen 1596.

1400-1450   Byggs koret i sten och långhuset får bli kvar i trä.

1539              Ormsös första till namnet kände präst, Johannes Duuell, är omnämnd i en testamentestvist.

1563              Plundras kyrkan, altaret slås sönder, kyrksilvret och kyrkklockan rövas bort.

1596              Äger en stor kyrkovisitation rum och är det äldsta bevarade dokumentet över kyrkan och
                       församlingen. Vid detta tillfälle nedtecknades sägnen om kyrkans tillkomst.

1626              Omnämns kyrkbönderna i Kärrslätt för första gången

1632              Byggs långhuset i sten.

1738              Får kyrkan nya fönsterramar och dörrar

1740              Inköps en nattvardskalk i Hapsal. Tillverkad år 1514 i Tallinn. Samma år får kyrkan soluret som 
                        placeras utanför lilla ingången.

1820              Byggs ett benhus utanför korets norra sida. Detta revs på 1920-talet.

1923              Förstatligas kyrkans jord.

1924              Betalar församlingen 24 0000 emk. i arrende till staten. Kyrkogården rensas från skog och murarna
                       repareras. Gångar på gravgården anläggs, de gamla gravarna ställs i ordning och brunnen anläggs.
                       Ormsö kyrkokör bildas av fru Klasson.

1929              Målas kyrkan invändigt och förses med fyra järnkaminer samt ny golvmatta. Altaret och predikstolen
                       målas i sina ursprungliga färger samt får nytt antipendium och nya beklädnader. Dubbelfönster
                       sätts in. Det lilla fönstret i koret tas upp igen och orgeln repareras, även yttertaket tjärades.
                       Minnesstenen utanför kyrkan över de i Frihetskriget fallna reses. (Den enda kvarvarande på sin
                       ursprungliga plats i hela Estland). I kyrkan sätts minnestavlor upp över de ormsöbor som havet tagit
                       och ej återfunnits och citat: "ej blifvit kristeligt begrafvna".

1935              I samband med invigningen av sjukstugan och ålderdomshemmet i den gamla klockargården på
                       Håkabackan hålls en högtidsgudtjänst i kyrkan.

1943              Hålls den sista konfirmationen och församlingsarbetet upphör successivt.

1944              Lördagen den 15 juli kl.17.30-17.50 rings sista helgmålsringningen före uppbrottet.

1988              Under förespegling att det ska bli en allmän samlingslokal ger myndigheterna tillstånd till
                        restaurering av kyrkan. I december samlas några f.d ormsöbor i Stockholm och bildar Fonden för
                        restaurering av Ormsö kyrka, d.v.s Ormsö Kyrkofond.

1989              Ormsö kyrkofond konstituerar sig och insamlingsarbetet kommer igång på allvar.

1990              På Olofsdagen 29 juli står kyrkan klar och återinvigs av Estlands ärkebiskop, tillsammans med 
                       biskoparna från Borgå i Finland och Stockholm. Närmare 2000 personer, "gamla" ormsöbor, deras
                       ättlingar och andra besöker Ormsö för att övervara ceremonien och för att återse den gamla
                       hembygden. I november invigs vid en högtidlig ceremoni i kyrkan, nya stentavlor över de som aldrig
                       återkom från mobiliseringarna, deportationerna och krigstjänsten under andra världskriget samt
                       deportationerna som gjordes efter krigsslutet fram till 1956. Samtidigt satte man upp kopior av de

                       gamla stentavlorna från 1929 som under ockupationsåren hade blivit förstörda och sönderslagna.

1997              Hängrännor och stuprör sätts upp och dränering av dagvattnet anordnas. Delar av det gamla altaret
                       återfinns i Hapsals museum.


1998              En donation från en fd ormsöbo, Katarina Larsson f. Törnblom  möjliggjorde omkalkning av kyrkan.

Fler notiser finner du i häftet "Årtal och Notiser ur ormsöbornas historia"  av Margareta Hammerman och Sven Svärd. Se sidan kontakt >>

.

 

 

Copyright: M Hammerman