Kontaktperson för Rågöföreningen

Ordförande
Mikael Nyman
pakri.uhing@telia.com

Kortfattat om Rågöarna och Rågöorganisationer.

Historik

År 1283 finns öarna omnämnda under namnet ”Rogöy”

 År 1345 köpte 5 svenskar bruks- och besittningsrätten till Stora Rågö av Padis kloster. Mycket pekar på, att den svenska ”invandringen” till de dåtida sannolikt obebodda Rågöarna helt eller delvis har kommit från Nyland i Finland.

Från 1400-talet finns det få urkundsuppgifter om öarna.

På 1500-talet var Stora Rågös bruksenheter indelade i 12 hakeland besuttna av c:a 30 brukande svenska bönder. Lilla Rågö med sin svenska befolkning och 1 ½ hakeland löd under godset i Kegel. Från 1500-talets slut och de två första årtiondena på 1600-talet härjades Rågöarna svårt under Livländska kriget av krigshorder (sannolikt växelvis av såväl ryska som polska), befolkningen reducerades och en tid var hälften av bruksenheterna (hakelanden) på Stora Rågö obesuttna.

År 1622 förlänades Stora Rågö av kung Gustav II Adolf tillsammans med Padis klosters ägor till Thomas von Ramm. År 1628 köpte samme Thomas von Ramm Lilla Rågö av godsherren på Kegel. Släkten von Ramm på Padis gods förblev herrar över området i 300 år. På 1600- och 1700-talet förde Stora Rågös bönder en enveten kamp för sina rättigheter mot godsägarnas egenmakt. Man sökte hjälp i striden såväl från den svenska kungamakten (1600-talet) som från det ryska generalguvernementet  i Reval (1700-talet). Överheten stödde ofta rågöbönderna, något som godsägaren dock sällan rättade sig efter. 1710 kom pesten till öarna och skördade 63,7 % av Stora Rågös befolkning (kvar blev 70 personer) och 79,5 % av Lilla Rågös befolkning (kvar blev 45 personer).

I mitten av 1800-talet var Rågöarnas befolkning som störst. Det fanns 42 gårdar på Stora Rågö och 32 på Lilla Rågö. Under slutet av 1800-talet inrättades svenskspråkig folkskola på öarna. På Stora Rågö skedde en viss splittring bland befolkningen, då ett antal familjer år 1886 lät sig luras att konvertera till den ryska ortodoxa tron. Några år in på 1900-talet återvände ”frånfällingarna” tillbaka till ” fädernas lutherska tro”. Från 1897 övergick Rågöarnas lutherska befolkning från Kors församling till Svenska S:t Mikaels församling i Reval. Församlingarna Mattias och Kors på närmaste fastlandet hade tidigare haft hand om rågösvenskarnas kyrkliga förrättningar. På vardera ön hade rågöborna dock var sitt eget kapell och sina egna gravgårdar.

Från 1918 blev Estland självständig stat och godherrarna förlorade sin makt över landbesittningar och befolkning. Rågöarna blev egen kommun i mellankrigstida Republiken Estland Befolkningen uppgick 1935 till 357 personer. Hösten 1939 tvingades Estlands regering upplåta Rågöarna till Sovjetryssland som militärt basområde. Befolkningen tvångsevakuerades från öarna sommaren 1940. Många av de nu hemlösa rågöborna ansökte om att få komma till Sverige. I oktober 1940 fick 110 av dem möjlighet att fara över. De kvarvarande återvände till Rågöarna, när tyska trupper sensommaren 1941 fördrev sovjetmakten ut ur Estland. Tyskarnas krigslycka vände dock och inför den åter annalkande sovjetarmén delvis flydde, delvis evakuerades de kvarvarande rågöborna till Sverige 1943-1944. Efter kriget blev Rågöarna åter sovjetiskt militärområde och stängd zon för all civilbefolkning. Från 1960-talet användes öarna som bombmål för sovjetiska övningsflygningar.           

Sommaren 1991 fick de nu i Sverige bosatta rågöborna första gången efter 2:a världkriget möjlighet att åter gå i land på Stora Rågö. Hus och byggnader var helt borta, de tidigare byarna ruinlämningar överväxta av snårig sly, kapellen i ruiner, de norra delarna av öarna översållade av bombsplitter och metallskrot. Med ett regeringsbeslut från 1998 blev norra och södra delen av Lilla Rågö samt norra delen av Stora Rågö förklarade som skyddsområde (landskapsskyddsområde). I april 2004 fick Lilla Rågö den första och hittills enda bofasta på öarna efter frigörelsen, Mati Nyman.

Rågöbornas Danslag

I maj 1966 kom ett antal rågöbor samman på Ekerö intill Stockholm för att bilda ett folkdanslag under Ingeborg Andersens (född Pöhl) ledning och med Rudolf Sjölund som spelman med inriktning på danser från Rågöarna och Estland. Danslaget som först var ett inslag i estlandssvenska sammankomster har sedan uppträtt på ett flertal olika platser, däribland flera gånger i Estland efter frigörelsen.  Efter Ingeborg Andersen har Karin Ericsson, Hjalmar Enggrön och Ragnar Rosenborg varit dansledare, däribland Ragnar Rosenborg den längsta och mest framgångsrika perioden. Nils Sjölund har övertagit Ragnar Rosenborgs roll som dansledare. Spelmän har förutom Rudolf Sjölund varit Endel Enggrön, Hjalmar Enggrön, Herbert Stahl och Manfred Strickman.

Rågöföreningen

1 december 1992 bildade de nu i Sverige bosatta rågösvenskarna och deras ättlingar med familjemedlemmar Rågöföreningen för att tillvarata de möjligheter till engagemang för öarna som nu öppnades efter frigörelsen från sovjetmakten och deras militär.

En av föreningens uppgifter är att ordna sammankomster på Rågöarna. År 1994 ordnades en sammankomst till 50-årsminnet av bortflyttningen, likaså 2004 vid Lilla Rågö kapell till 60-årsminnet.

År 1991 antogs i Estland en egendomsreform som återgav tidigare ägare och deras arvingar rätten till egendom som de mist under sovjetmaktens tid. Rågöföreningen började arbeta för att också rågöborna med ättlingar skulle få sin rätt tillgodosedd och återfå de tidigare ägda markerna på Rågöarna. Den lokala förvaltningen hade nu genom ett otydligt och diskutabelt regeringsbeslut från 1994 övertagits av Paldiski stad. Paldiski stads myndigheter motsatte sig rågöbornas lagliga rätt att återfå sin egendom och ärendet fick föras inför domstol. Då sökte myndigheterna i Paldiski förlikning med Rågöföreningen och återlämningen kunde fullföljas år 2001. På Stora Rågö har 14 gårdar helt eller delvis återlämnats, på Lilla Rågö 17.

Rågöföreningen samarbetade också aktivt med Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm för att av Sveriges regering äska anslag till uppröjning av explosiva föremål efter sovjetmilitären på öarna och i kustvattnet kring Rågöarna och Odensholm. Operationen genomfördes 1995-1996 under ledning av ing. Bengt Grisell från Kungl.Tekniska Högskolan.

Rågöföreningen förvaltar också Rågökapellens Minnesfond som bildades för att samla medel till konservering av kapellruinerna och skötsel av gravgårdarna. Sommaren 2006 påbörjade firman Padise Grupp OÜ konserveringsarbetet på Lilla Rågös kapelltorn. Arbetet anses ännu inte vara avslutat. Einar Mihlberg leder utskottet för minnesfonden.

Antalet medlemmar i föreningen har rört sig mellan  80 – 100 (fram till 2007).

Rågöföreningens ordförande:

1992-1999 Arnold Lindgren

2000-          Mikael Nyman

Pakri Saarte Arenduse Sihtasutus (Stiftelsen För Rågöarnas Utveckling)

Paldiski Stad bildade tillsammans med några investerare i början av år 2006 en stiftelse för att återuppliva Rågöarna till en levande bygd. Man har lagt upp en utvecklingsplan (vision) att genomföras fram till år 2015 med stöd av EU-bidrag. Planen har varit ute på remiss (bl.a. till Rågöföreningen) Paldiski stad tog i februari 2007 beslut om att utarbeta en ny generalplan för Rågöarna grundad på utvecklingsplanen. Generalplanen beräknas vara klar till oktober 2008. Verkställande chef i stiftelsen är Paavo Pilv.

MTÛ Pakri Saarte Kogukond (Idella Föreningen Rågöarnas Samfällighet).

Ett antal markägare (som återfått sina gårdars marker) bildade under 2007 en Rågöarnas samfällighetsförening som registrerats som icke vinstdrivande förening i Estland under namnet MTÛ Pakri Saarte Kogukond. Styrelsen består av 3 personer med Fred Söderberg som ordförande.